mellanoronen

Hej hopp!

Är det inte helt underbart när man känner att man äntligen får belöning för allt arbete. Är det inte helt underbart att känna sig stolt över sig själv. Är det inte helt underbart när man känner att man har kontroll över det som händer i livet, i vardagen. För första gången på väldigt länge så känner jag mig helt till freds, det är inget som oroar och gnager, det är inget som river och sliter.

Den senaste tiden har jag verkligen försökt att ändra min syn på livet. Jag bestämde mig för att sluta stressa och för att sluta oroa mig. Jag ville sluta älta en massa saker som legat i bakhuvudet och gnagt. Jag ville göra bra val och unna mig sånt som jag mår bra av. Det var ingen lätt uppgift kan jag säga. Det har krävts stor självdiciplin och mycket energi. Men jag visste att jag var tvungen att göra något och jag valde att göra något åt det jag kan göra något åt. Jag ville sortera bland alla tankar och kastat ut en hel del skit.

Efter allt kämpande så har jag äntligen lyckats. Det har bara gått bättre och bättre med det mesta. Men det var först igår som jag insåg hur långt jag hade kommit. Vilken fantastisk känsla. Det var som att jag äntligen kunde ta av nylonstrumpan från huvudet. Äntligen kan jag se klart. Nu kan det bara gå framåt och bättre känns det som.

”Floden rinner inte längre här

Länge grävde jag med spade

Tag för tag

Jag märkte inget”

Plötsligt var hela hennes liv förändrat, sa de

Plötsligt var hon bara annorlunda

Inget som förut

Som en omvänd hand, sa de

Henne kan ingen stoppa

Bara så där bara

Hon har flyt, sa de

”Jag har ändrat flodens lopp spadtag för

spadtag

Sa hon”