Frida: Oro
Hej!
Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det beror inte på att jag har varit slö o legat i soffan, jag har snarare "drabbats" av en överskottsenergi som har gjort det omöjligt för mig att sitta still vid datorn och fokuserat som jag brukar. Mina försöka har bara lett till ett googlande utan röd tråd. Men jag ska inte klaga för jag mår finemang.
Sedan sist har jag hunnit med massor. Jag har julpyntat hemma och arrangerat små julgrupper. Jag har bakat julgodis till en hel arme och bjudit på glöggkväll. Jag har även hunnit köpa alla julklappar och slå in dom. Sen har jag jobbat mycket den här månaden. Så håll med om att jag är duktig :-)
Något mindre kul som har hänt är att våran lilla blåa Polo och gett upp. Växellådan har bestämt sig för att det får vara nog och vägrar släppa tagen om femmans växel. Så nu står vi här utan bil i kylan. Men det kunde ha vart värre, och jag är glad att jag kan tänka så. För jag är inte alltid så här positiv och full av energi. Ibland så blir jag brutalt överfallen och bortförd av oro. Då är det inte roligt att vara lilla jag. Så i dag tänkte jag skriva lite om min egen erfarenhet av oro och hur jag har blivit bättre på att hantera den.
Oro är enligt mig en av de starkaste och envisaste känslorna. Kärlek och glädje har inte på långa vägar samma förmåga att bita sig fast som en fästing och gräva sig in i själen. Oro beter sig olika beroende vad den orsakats av. Om det är en specifik händelse som har skapat oron så kan man nästan alltid vara säker på att den kommer att tappa taget. Men om oron beror på en situation som innehåller många komponenter så kan oron bli fullständigt vansinnig och galen. Oron kan bli så stark att den drar med sig allt i sin väg och gör hela tillvaron till ett trassligt nystan. Orons allra bästa vän heter ångest och ångest bara älskar att komma och hälsa på precis när man tror att inget kan bli ännu värre....Men värre kan det bli nästan jämt.
Att besegra oron och ångesten är allt annat än lätt. Det kräver enorm energi och självdisciplin. Det gäller att man har tydliga mål och att man hittar saker som man mår bra av i längden. Tala om för dig själv tyst i huvudet att oron inte behövs, att den är onödig och inte löser några problem. Fokusera på allt som är bra och försök att se den goda sidan av allt. Jämför alla dålig misstag, minnen och händelser mot något som är 1000 gånger värre. För mig fungerar det bra att försöka vara så logisk som möjligt och ställa frågor till mig själv. Blir något bättre av min oro? Kan jag göra något åt det som oroar mig? Är det värt att kasta bort så mycket tid på oro? Något annat som också brukar fungera riktigt bra för mig är att göra om oron till ilska. För mig leder ofta ilska till både engagemang och handlingskraft. Det har tagit mig ur många cirklar av oro.
Det här kanske låter både klyschigt och fånigt för alla som är väldigt oroliga och har ångest. Men jag har varit där själv många, många gånger och kommer förmodligen att hamna där många fler gånger i mitt liv. Men om man vägrar att ge upp och tar vara på varje liten positiv energikick, hur liten den är så får man mer och mer makt för varje gång oron tar ett stadigt grepp om en.
Till sist vill jag påminna om att det aldrig är fel att be om hjälp. Ibland kan det vara svårt att få hjälp och då är det aldrig fel att bli så arg att man får det.
