mellanoronen

Fryser konstant och med tanke på att jag borde ha tillräckligt med underhudsfett så fattar jag inte att jag fryser så här, usch, tvi och blä, jag uppriktigt mår dåligt av den enkla anledningen att det är så kallt och att jag fryser som en tok... nej dumma vinter, bara försvinn!!!

Idag har jag varit på Af och pratat framtid, att börja studera på universitet för jobb kommer inte lossna inom en snar framtid, problemet är att jag inte vet vad jag bör eller vill satsa på, så jag ska träffa en studie och karriärsvägledare på Mittuniversitet och se vad vi kan komma fram till, sen ska jag boka tid för högskoleprovet, fattar inte varför jag inte gjort det tidigare, det ökar ju chanserna om det nu blir så att jag väljer att börja plugga...

Längtar så sjukt mycket tills Jag och Systra mi ska åka på vår "Kärlekstripp", haha vi ska göra oss fina, se Idol-finalen i Globen, kanske lite fest ;), ut och äta gott och sen mysa i dubbelsängen på hotellet och vakna till en ny dag, diskutera gårdagen vid frukostbuffén.... det är KÄRLEK <3

Skapade fina skavsår, eller rättare sagt idag på löpbandet blev skavsåren sen gårdagen mycket större om man säger så och fattar inte för träningsskorna är hur sköna som helst, det är väl mina särstrumpor eller så är det fel på mina fötter helt enkelt...

Nu blir det kvällen för mig, ska ligga och läsa en stund innan jag slår igen mina blå...

Sov gott!

Idag kommer jag bombardera er med frågor, funderingar och slutsatser, dags för att rensa min hjärna, storstädning pågår... är ni redo? för håll i hatten nu kommer det....

Bor den berömda blottaren numera i vår källare?, någon smyger omkring i trappen och källaren om nätterna, någon sover på gamla madrasser i lilla skyddsrummet i källaren...Vem? Vilka?

 har blottaren insett att det är vinter och iskallt ute så han greppar att det är ingen idé att visa snorren förens kanske till våren? Liten snorre kanske inte är så mycket att visa folk med...

eller kan det vara en terroristgrupp nere i källaren? lite lur på det med tanke på fågelattacken nere i tvättstugan, grannen går ner för att börja tvätta men inser till sin fulla förvåning att någon måste slaktat en höna i tvättmaskinen eller åtminstone tvättat den, för det var fjädrar överallt.. kan det vara en terrorattack?
Eller kan det vara någon okunnig som helt enkelt tvättat en gammal dunkudde som sprack i tvättmaskin?

JA säg mig, hur ska jag veta....

Varför är Olle Hedberg i Idol så underbart fin och perfekt på alla vis för, för att jag ska få drömma mig bort en liten stund? Han kommer så vinna IDOL och jag kommer njuta för jag ska se det LIVE....
Varför är Andreas Carlsson så het för?, orättvist att tända eldar hos så många kvinnor men inte släcka dem...
Om jag inte hade moral skulle jag lätt betala för att ligga med Andreas Carlsson och Olle Hedberg...

Varför lär jag mig att INTE använda dåliga rakhyvlar? nu är jag Michaela "Cut Cut" Magnusson, jättefint och svider gör det också... vaxning är det enda rätta.. varför fattar inte min dumma hjärna det liksom? Jag glömmer köpa vax och tar nån gammal rakhyvel som jag säkert köpte på ÖoB, ett storpack för 29:90kr, gjord för att skada... Terminatorhyvlar...

Varför fick jag inte fina och raka tår? jag har sett att andra har såna, inte alla men många, varför tillhör jag skaran kroktår? ställde jag mig i fel kö? Föddes jag in i släkten fultår? är det nån slags biverkning av att få fötts in i en flock som består av udda personer men som besitter mycket kärlek?

Kommer jag någonsin få veta vad ÄKTA KÄRLEK är? Ska man pussa grodor eller ska man bara slänga sig på den fulaste paddan? Ska man leka svår och hal? varför ska man leka? räcker det inte bara att vara den man är? Är det inte det KÄRLEK handlar om, att älska varandra för de man är, med fel och brister?

Nej nu slutar jag för idag, utrensning pågår en annan dag!!!

Tack för mig!

Michaela "Cut Cut" Magnusson

Det MÅSTE vara att tappa brallorna, har gjort det allt för många gånger och det hände mig idag av bussen och båda händerna fulla av grejer som jag inte kunde släppa ner i snön, så det var bara att fortsätta gå och känna hur byxorna bara glider längre och längre ner, jag försöker gå bredbent för att hålla kvar byxorna men det går inge bra, ser ut som en Cowboy som skitit på sig med nästan rumpan bar och jag börjar tokskratta men fortsätter gå..killen bakom var nog inte lika road, han blev nog lite rädd :D

Har varit med min älskade familj en stund idag, vi är en knäpp och udda samling människor men för sjutton vad vi älskar varandra <3

Skönt att vara hemma idag och bara pyssla här hemma, nybäddad säng, ska städa klart här hemma sen blir det SPA för mig själv och sen blire mys med tjejerna mina ;)

Nej så här blir inga barn gjorda och tur är väl det, skulle bli jobbigt att förklara ;)

Ha en fin söndag!

När jag var liten så var jag verkligen liten. Så liten att jag kunde bada i en hink. Men även om jag var liten till storleken så hade jag ett stort och stakt humör och en ännu starkare vilja. Om jag inte fick som jag ville så skrek jag med en röst som kunde skära genom glas. Jag tyckte inte om att äta mat så mamma och pappa fick verkligen vara kreativa för att få i mig varje måltid. Jag tyckte inte om andra barn heller. Det värsta jag visste var att gå på dagis. Jag var livrädd för dom andra ungarna. Jag ville leka för mig själv och sitta i lugn och ro och pyssla med pärlplattor. Däremot tyckte jag väldigt mycket om att vara med mormor och morfar. Då fick jag alltid göra sånt som jag ville och morfar köpte alltid godis till mig.

Jag var väldigt smart när jag var liten. (Om jag får säga det själv :-P ) Jag lärde mig att gå och prata ganska tidigt. Jag minns tydligt när jag gick i 6 års på dagis hur tuntiga jag tyckte att uppgifterna i den lilla boken vi hade var. Redan som liten hade jag svar på tal.

Här kommer lite nostalgi:



Ika i rutan var en klar favorit. Dessutom är hennes serie lika cool att se än i dag! Jag kommer ihåg hur besviken jag vart varje gång ett avsnitt var slut. Jag ville bara se mer och mer och mer.


Disneydags visades varje lördag om jag inte minns fel. Det tillsammans med godis och chips DET var helgmys det.

Kommer ni ihåg kisses godiset som marabou tillverkade för länge sen. Jag hittade ingen bild men det var små toppar av mjölchoklad inslagna i folie. Så jäkla goda och ni har väl inte glömt kexchokladens gamla förpackning av papper och folie. Det var en helt annan känsla att äta kexchoklad då.

Det var helt fantastisk att vara barn. Va roligt jag hade och vad mysigt allt var. Sommarloven verkade vara hur långa som helst och det fanns hur mycket att göra som helst. Kurragömma med dunk minns jag var sjukt kul. Att spela kort, helst hej knekt när det åskade var hur mysigt som helst.

Sista april var alltid en högtid. Inte nog med att man fick smälla smällare, jag fick ta fram cykeln också.

Men mysigast av allt var nog ändå julen. Mamma brukade göra julkalendrar med små presenter varje dag och varje morgon började med varm choklad och julkalendern på tv. På skolan fick man tända ljus och lyssna när fröken läste högt och man fick julpyssla.

Jag skulle kunna berätta 1000 underbara minnen!

Så tack mamma och pappa för en sån härligt mysig uppväxt! Ni är bäst!

Nina Hemmingsson kan verkligen formulera det många tänker, speciellt jag känner just så här...


Jag undrar hur många av dessa "utbildade" tänker, tror det på fullaste allvar att man söker hjälp för att man inte har någonting bättre för sig? Att man vill bli förnedrad, förlöjligad, vända ut och in på sig själv om och om igen och ändå inte få någon konkret hjälp? Nej skärpning! Det är ju skandal att vården inte blivit bättre än så här... Det är 2010 och mår någon psykiskt dåligt är alternativen inte många...

ring ring... automatiskt svar: "-Det är många som ringer nu, men vi gör allt vi kan för att kunna hjälpa dig, du står i kö, plats 769, vi tar strax emot ditt samtal!"..men hallå, jag mår så dåligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag orkar inte leva...inge svar...bakgrundsmusik spelas... "- du är på plats 768 "....1h senare.."- Nu är telefontiden slut men prova återkomma imorgon igen..ha en bra dag!!!"

Det är November.........

Saknar Thailand, där var det otroligt hett, vackert, avslappnat, ingen tidspress, inga måsten, inga krav... Thailand är allt November aldrig kommer att bli.... jag vill tillbaka.....



Nej nu tänker jag lägga mig och glo på tv en stund!!!

Nu kan jag äntligen prata igen och öronen värker inte. Det är bara magen som lever fan! Idag har jag jobbat och varit på toaletten...jobbat lite till...toalätt. Slutat jobbet, tagit risken att promenera hem. Hemma..Toaletten. Magen är galen! Men det får den vara för jag mår toppen, bortsätt från lite trötthet.

Jag tror att mitt toppenhumör beror på att jag kan prata igen. Det är inte nyttigt för mig att va tyst. Först blir jag frustrerad över att jag har så mycket att säga som jag inte kan få fram. Sen så tror jag att prat har en stor inverkan på mitt humör. Så länge jag får surra på och tycka och tänka så mycket jag vill så mår jag riktigt bra. Jag känner mig starkare när jag får prata och diskutera. Om jag skulle bli stum så vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Nu tänker jag spendera resten av kvällen i soffan tror jag, med en stor kopp varm oboy med vispgrädde!




Oh! Det får jag ju inte glömma. Idag stod det klart att man har lyckats skapa antimateria i kärnfysiklaboratoriet Cern i Schweiz. Man hoppas att detta kommer att leda till mer fakta om universums födelse och död. Spännande :D

Mitt tillstånd ikväll gjorde att jag fick gå in i deppzonen, hatar att vara där men det är ju så bekant, är ju en del av mig vare sig jag vill eller inte, men vem skulle vilja vara i deppzonen frivilligt?

Cranberries spelas i bakgrunden, som jag lyssnade på under långa perioder många år tillbaka då jag mer eller mindre bodde i denna så kallade deppzon, mörker, bubbla, håla.....kalla det vad du vill, jag har varit där allt för många gånger.... tack och lov blev det bara en stund ikväll ... nu i efterhand känns det lite halvlöjligt att ligga i myskläder och mina fina tjocksockor och grina som en tok och lyssna på Cranberries, men DÅ, vilket var för en stund sen, var det liksom det enda jag kunde göra för att frigöra lite ångest, gråt kan läka litegrann, men efteråt kan man känna sig lite lättad, tom, en aning löjlig..vad beror det på?

Jag tror ju som sagt att tårar kan läka, man får ventilera känslor, bli tömd på jobbiga och negativa saker och efteråt kan man känna sig lite starkare även om den styrkan bara räcker ett tag, det enda positiva om man nu ska tro på den saken är att man tydligen ska få vackra ögon om man gråter mycket, tyvärr tycker jag inte om att gråta, när jag ser jobbiga filmer håller jag tillbaka in i det sista, jag lyckas ju aldrig men ändå, jag kämpar för att inte gråta men gör det iaf..

Här är en av låtarna som jag lyssnar på i deppzonen:

" Something has left my life
And I don't know where it went to
Somebody caused me strife
And it's not what I was seeking

didn't you see me, didn't you hear me
didn't you see me standing there

Why did you turn out the lights
did you know that I was sleeping

Say a prayer for me
Help to feel the strenght I did
My identity has it been taken
is my heart breaking on me

All my plans fell through my hands
They fell
through my hands on me
all my dreams
It suddenly seems, it suddenly seems
Empty "

Det är vinter, det är November, det är inte min årstid, jag är så trött på denna årstid för den påminner mig om denna deppzon som bara ligger och väntar framför mina fötter, känns som den nästan hånar mig med sin existens och bara väntar på att jag ska ramla in....

Var är min Mormor när jag behöver henne som bäst? hon kunde alltid trösta mig, hon kunde åtminstone skapa en illusion av att "vintern" aldrig funnits och sa alltid att allt skulle bli bra, det är det jag minns enda sen jag var liten, jag var Mommos egna Skrållan, vi hade en speciell relation hon och jag, hon fick mig alltid att känna mig trygg, hon kändes stark och hon älskade mig mer än ord kan förklara.. idag som vuxen vet jag att Mormor var den starkaste kvinnan jag någonsin lärt känna men hon mådde inte bra inuti ändå kunde hon ge trygghet och hopp om att det skulle bli bra, idag förstår jag Mormor på ett helt annat plan men nu kan jag inte prata med henne om det..
jag tror att Mormor på något sätt identifierade "det barn hon var" med mig och gav mig allt hon aldrig fick, så mycket kärlek och trygghet, fatta vad tomt det är när hon inte finns kvar i mitt liv, egoistiskt sätt vill jag ha kvar henne för att få den kärleken och tryggheten igen men jag skulle också vilja få möjligheten att som vuxen, den jag är idag, få ge henne tillbaka för allt hon gett mig...

Men jag tror att vi en dag ska mötas igen men inte i en värld som liknar denna, inga deppzoner och allt annat som förstör, det är denna framtid jag längtar efter, det som gör att jag försöker kämpa framåt, detsamma gäller ju med min Morfar och lillebror... Vi ska alla ses igen, jag ska göra mitt bästa! SNART!
Upp.21:3,4 Joh.5:28-29

Vaknade igår att det kändes lite halvknepigt i ryggen eller mellan skulderbladen, tänkte att jag måste sovit i fel ställning, men körde på som vanligt och när jag sen hade varit på spinning och bodybalance blev jag först stel och kände inte så mycket men när jag sen började jobba natt var det som att en nackspärr utlöste sig i ryggen, det hugger liksom till vid vissa vridningar..AJ! körde med sömn och Thailands linement när jag kom hem imorse och nu när jag klivit upp är det lite bättre men inte bra =(

Är oerhört tacksam för fastighetsskötaren som äntligen kom och fixade stoppet i min diskho, det var ganska frustrerande när massa gammalt vatten som luktade typ spya kom upp ur diskhon och fick ha massa odiskad disk ståendes i duschen, sen kan "nattbesökaren" slippa höra min köksfläkt som senaste tiden låtit som en helikopter =)

Den 10/12 händer det, då ska Jag och Systra mi åka ner och uppleva IDOL finalen i globen, vi ska sitta på första parkett så det kommer bli grymt, sen ska vi sova en natt på hotell och bara få må gott tillsammans, nästan som en liten kärlekstrip =)

Miss You Älskade BROR Jimmy ALdrin <3

Jaha...helgen har satt sina spår. Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 11.30 så att jag får träff en läkare. Min röst är mer eller mindre obefintlig, jag misstänker kraftigt en dubbelsidig öroninflammation. Bröstkorgen värker, musklerna är stela och jag har sovit som en kratta i natt. Det är så här man mår när man är sjuk. Jag har verkligen fått bekräftat att jag inte är någon ungdom längre. Fest två dagar i rad är långt mer än vad jag klarar av. Men trots att jag är sjuk och mår skit så är jag rastlös! Hur går det ihop? Jag borde ligga utslagen i soffan med mina snorpapper och glo på dålig förmiddags-tv. Men jag har ingen ro. Jag kommer på mig själv med att tänka på om man kanske skulle ta en svängom med dammsugaren, eller kanske vika tvätten, eller ta disken, eller...eller....eller. Det här är så sjukt frustrerande. Men jag måste vila. Hela kroppen säger ifrån.

Igår var jag, Fredrik, brorsan och Louise hem till loning och firade pappsen. Jag kunde inte prata igår heller så naturligtvis tog alla tillfället i akt och retade mig. Det är min familj det :-P hehe. Vi tävlar ständigt om vem som är rappast i käften så man kan lugnt säga att jag låg i underläge igår. Men nån gång ska ju vara den första ;-) Jag kan ju säga att jag verkligen insett hur otroligt mycket jag pratar nu när jag inte kan prata. Jag är ju typ aldrig tyst. Det kanske är därför jag är så rastlös för att jag har så många ord som vill komma ut.

Nu ska jag försöka klä på mig och invänta Fredrik som kommer och skjutsar mig till vårdcentralen så att jag kan få min dom. Har jag fått öroninflammation för 900:de gången kanske?

Det finns en kvinna som jag tycker är en av de vackraste kvinnorna på hela denna jordens yta och då bara baserad på hennes yttre skönhet, jag bli bländad av den, hon är så fruktansvärt vacker, jag beundrar och blir avundsjuk, hur kan en människa bli så där ljuv och vacker?

Nathalie Portman....

Suck, vad är väl en bal på slottet.....

Vilken helg detta varit, helt AMAZING, länge sedan jag hade såååå kul, så många UNDERBARA och roliga människor <3



Känner ni den klassiska trion?
Som Pernilla ödmjukt sa " Alla vackra ting äro 3 " och tillsammans är vi outstanding för att vi är de vi är..det är KÄRLEK<3

Ett annat fyrverkeri förutom trion är det faktum att Jag och Syrran ska till IDOL Finalen i Globen, häftigt värre och jag längtar som en tok, vi har platser på första parkett så vi kommer kunna njuta rejält, måtte det bli Jay och Olle ( jag är kär i Olle ) som hamnar i final, vill ju helst av allt se dem då, men tycker verkligen alla som är kvar är fantastiska så det blir ju bra ändå även om inte mina favoriter hamnar i finalen men vore konstigt annars =) sen att bara få se Andreas Carlsson är värt hela resan :P

http://www.youtube.com/watch?v=XMwXOvRzCO0

http://www.youtube.com/watch?v=SAt6JAsMry8

http://www.youtube.com/watch?v=0hcgIsW2IJM

Nu ska jag krypa i säng, nöjd som jag är ;)

The day after...

I dag skulle jag vekligen behöva en sån här...



och...



och...



Kvällen igår var helt fantastisk :) Jag och Michaela hade dragit ihop en liten afterwork som började med god mat, öl och vin och slutade med kareoke och luftgitarr. Det kunde inte ha blivit mer lyckat.

Men hur ser man ut idag? Hur låter man? Påsar och mörka ringar under ögonen, hyn ser ut som på en vampyr och rösten låter som en gammal kråka. Uj uj uj...hur ska jag hinna styra upp det här till ikväll? För ikväll är det party som gäller igen. Pernilla underbaraste Lillbåsk fyller år och jag känner på mig att det kommer att bli ett party av toppklass :D Hoppas bara att jag har nog med smink för att täcka över gårdagens bravader. Just nu känns det som att det bara är murbruk eller en tjock oljebaserad utomhusfärg som skulle klara jobbet.

Men trots att jag ser ut som 7 svåra år idag så mår jag prima :) Det är tur för mig att humöret inte sitter i ansiktet.

Sally och Diva. Daniel och boxer-Robert. Alfons Åbergs pappa och Reinfeldt. Det är alltid roligt när någon som är känd för något seriöst liknar någon totalt oseriös. Jag tänkte spinna vidare på look a like grejen och här är mitt bidrag: 



Den här bilden hittade jag i en skvallerblaska på jobbet. Trött som jag var av att jobba mitt i natten så kunde jag inte sluta skratta. Likheterna är slående :P Att jag är ett fan av Beavis and Butthead gör ju det hela ännu roligare.

Varje bloggare måste ha en liten Sessa =)

Sally: Ägaren är Frida

Diva: Ägaren är jag, Michaela

Visst är våra Sessor kopior av varandra?

De inte bara tror att de äger världen och allt de rör vid, de vet att de är så ;)

Här kommer lite bilder på min älskade lilla bus-katt! Hon heter Sally och är ca 1,5 år gammal. Hon är en blyg liten kisse som inte tycker om främlingar och hon hatar dammsugare. Men när dammsugaren står i städskåpet och det bara är jag och Fredrik hemma så är hon världens keligaste och busigste. Förutom att bli kliad på magen så tycker hon om att ligga under soffan och försöka sätta klorna i våra fötter. Hon älskar att sitta framför tv:n och att aggera flygekorre mellan möblerna i lägenheten.



Här är Sally bara 14 veckor och nyinflyttad hos oss.



Här är hon nyss hemkommen från vetrinären. Steriliserad, chipmärkt och väldigt groggy.



Mys i soffan.



Här är Sally ute på ett av sina första äventyr. Uteplatsen är stor nog för modet.





Här är Sally i dag. Lite större och lite lurvigare och mycket modigare :)

Den har faktiskt det, men det är individuellt vad man själv anser vara en fördel och en nackdel... i mitt fall igår var pytteliten det optimala =) helt underbart kär blev jag i den "lille", även kallad Kito, första gången jag träffade honom, Syrran drog hit han på vår tjejmiddag med mamsen, mysigt värre.... han ser ut som en blandning mellan rådjur/råtta/kängurubebis, kanske på grund av det sistnämnda som mitt hjärta klappade extra, skulle lätt kunna skära upp min kängurupung och stoppa lillkito där... bedårande lillskit =)

Två sötnosar <3 Kito och Syrran

Sen i helgen blev jag bjuden på tacomiddag med den berömda kladdkakan till efterrätt hos Systra mi <3 helt underbart hade hon stått och slavat i köket, dukat fint och allt, det fanns en lite tanke med hela grejen, jag skulle äntligen få träffa hennes nya pojkvän Fredrik, så det var riktigt spännande och han var ju helmysig, inga problem att umgås med han heller, man skulle kunna säga att vi kompade bra, vi skulle se film alla 3 och slutade med att jag och Fredrik sälade på varsin sida om Syrran, jag failade totalt och somnade efter en kvart in i filmen och klockan var 20, men då hade jag varit upp i gryning flera dagar i rad och jobbat mycket så var slut som artist..

Men huga hemmafrun, Systra mi som kämpat så hårt med middag och allt, det är tacken hon får, men som förklaring säger jag: " Du gör en sådan underbar mat och skapar god stämning, man blir mätt och avslappnad och när man sen sätter ner lilla rumpan, i mitt fall kanske inte så liten, så slappnar man av till den härliga grad att man lätt somnar till..men det är KÄRLEK ;) <3 Tack underbara Systra mi, älskar dig sjukt mycket!"




Jag och Syrrans pojkvän Fredrik =)





OVER AND OUT....

Den här artikeln drog genast till sig min uppmärksamhet:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8089747.ab

En ny studie visar att hushållsarbete och barnuppfostran är avstressande för män. Men är det inte helt fantastiskt! Jag skulle vilja skicka ett ex av studiens resultat till alla män i vårt land. Jag undrar just om den minskade stressnivån kan bero på mindre tjat och ett gladare humör från sin partner :-P Så till alla män där ute som känner att ni kanske inte hjälper till tillräckligt i hemmet: Börja städa och ta lite ansvar så ska ni nog se att både tjat och sura miner blir färre. Om ni har tur så kanske frugan till och med blir lite pilsk på fredagkväll ;-p Bollen ligger i era händer!

Hej pojkar och flickor!

Jag måste berätta om en film som jag såg igår. Det var en svensk film av Johan Jonasons som heter Behandlingen. Filmen handlar om en man i 50 års åldern som är långtidssjukskriven pga av ryggvärk och depression. Han har tappat motivationen och vandrar runt i sitt hem dag ut och dag in. Hans fru håller på att tappa tålamodet och råkar av en händelse träffa en man ute på stan som erbjuder en alternativbehandling för hennes man. Efter mycket tjat och ett hårt ultimatum går hennes man med på behandlingen som visar sig vara allt annat än normal.

Det är inte ofta jag har sett en film som är lika obehaglig och underlig. Obehaget lixom smyger sig på och man väntar hela tiden på att allt ska brista och spåra ur totalt. Så om du är sugen på lite obehag utöver det vanliga så kan jag varmt rekomendera filmen.

" I’m so tired but I can’t sleep
Standin’ on the edge of something much too deep
It’s funny how we feel so much but we cannot say a word
We are screaming inside, but we can’t be heard

But I will remember you
Will you remember me?
Don’t let your life pass you by
Weep not for the memories

I’m so afraid to love you, but more afraid to loose
Clinging to a past that doesn’t let me choose
Once there was a darkness, deep and endless night
You gave me everything you had, oh you gave me light "

Tycker Sarah Mclachlan är underbar sångerska och detta är en av de låtar jag älskar med henne... vacker!
Den heter " I will remember you "

Känner mig tom på ord ikväll, matt av allt som rör sig inuti, tänker inte ens försöka utan jag ger upp denna dag, sängen låter som ett bra alternativ, ska upp och jobba tidigt också....
Tack och godnatt!

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Det finns många olika slags kärlek. Föremålet för ens kärlek behöver inte vara en annan person, du kan älska en hund eller katt precis lika mycket som en människa.  För många innebär kärlek det de känner för en annan person.

För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång.

En sak är säker, kärleken lämnar ingen oberörd. Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman.

Det kan vara svårt att veta om du verkligen är kär. Kanske är du förälskad, bara lite intresserad eller kanske mest tänd. Ena dagen kan du känna dig förälskad i en person för att nästa dag vara jätteförälskad i en annan. Är det då kärlek?

Många tycker att kärlek är först när man känner varandra väl och accepterar varandras bra och dåliga sidor medan andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vad som är kärlek eller inte kan bara du själv avgöra. Kärleken är individuell och ingen har rätt att säga att det ska vara på det ena eller andra sättet.

Rent fysiskt sätter kemiska processer igång i kroppen när vi blir kära. Detta kan delvis förklara känslan av rus och glädje. Men kärlek är så mycket mer. Det handlar om förväntningar, längtan, förhoppningar och drömmar. Redan när vi är små läser de vuxna sagor för oss om evig och sann kärlek. Vi leker mamma, pappa, barn och härmar de vuxnas kärleksbeteenden.

Det är inte underligt att allt ställs på ända när vi blir kära. Vi inser plötsligt att drömprinsen inte kommer på en vit springare utan på en grön cykel. Drömprinsessan kanske har både finnar och dålig andedräkt. Man kan inte säga exakt vad som ska hända när vi blir kära. Hur vi reagerar beror på förväntningar, personkemi, känslor och bakgrund.

En del prioriterar bort kärleken, kanske av rädsla eller religiösa skäl. Kanske har man blivit kär i fel personer tidigare och har dåliga erfarenheter från det. En del personer klarar av att leva utan kärlek men för många kan det leda till nedstämdhet eller depression. Att våga bejaka sina känslor och göra någonting åt dem kan vara svårt.



" Kärlek är stimulans av hjärtat under samtidig lokalbedövning av förståndet."
/Sacha Guitry

Jag blir bara snurrig av att fundera kring kärlek, nåt så stort och fantastiskt kan också vara skrämmande och naket sårbart...

Vad är kärlek för just dig? vet du det?

Just nu tar jag tag i Sveriges högsta topp, nämligen min tvätthög, jag fattar inte hur jag ENSAM kan fixa så mycket smutstvätt, kanske det beror på för att det går för långt mellan gångerna som jag tvättar, använder för många ombyten, eller grisar ner mig värre än ett spädbarn...



Känner mig nöjd för träningen är avklarad för idag, jag och Frida körde igenom var enda liten muskel så ikväll kan man slappa med gott samvete =)

På väg till gymmet stod jag och väntade på bussen och då kom en gubbe på en ljusblå damcykel farandes förbi, han hade en mörkblå toppluva och jag kan fortfarande se hans ansikte framför mig, han cyklade med världens leende, det var som fastklistrat, han såg så äkta glad ut och jag tänkte för mig själv, om jag ändå fick veta vad det var som gjorde han så glad, han var söt den lilla gubben på cykeln, han var glad han, kommer minnas den där lyckliga minen länge....

ja och apropå det här med möten mellan människor som påverkar en på ett eller annat sätt, det finns en dam jag träffat på två gånger vid olika bussturer och jag blir full i skratt varje gång, hon har en frisyr som får henne att se ut som en igelkott, det är inte illa menat på något sätt men jag börjar skratta ohejdat varje gång, hon är söt men ser verkligen ut som en igelkott, jag försöker hejda det bubblande skrattet inom mig som är på väg att flöda men det går inte, jag begraver ansiktet i händerna och försöker kväva skrattet, så jag sitter och "hoppar" på sätet i bussen tills jag kliver av.... att en frisyr eller en peruk kan få mig att skratta så där har jag aldrig trott...

Jag har hittat den perfekta "mannen" i mitt liv, skänker stor tillfresställelse, ekonomisk, någon jag inte tröttnar på, tar inte stor plats... ja här kommer han:

Underbara skapelse, den som kom på denna har jag bara gott att säga till, precis som mormor sa om sängen, att hon skulle vilja prata med den som uppfann den för hon hade bara gott att säga till den personen, så känner jag för denna lilla pryl, jag får rysningar och gåshud från topp till tå, visst är det skönast om någon annan gör det på en men det är grymt skönt ändå när man gör det själv... huvudmassage som går till historien, mjaaauuuuu..... 19.90kr på Lagerhaus.. KÖP!

Nu ska jag hänga upp de första maskinerna tvätt, sen ta en prommis och fixa bort bevisen på att jag är typ beroende av ramlösa och i samband med det hämta ut mina färgade linser, ska bli nice med nåt nytt inte för att jag klagar på den ögonfärg jag har men kan ju vara kul att prova nåt man inte har, typ gröna ögon =)

Ha en toppen onsdag!

Hej pojkar och flickor!

I går var jag på ett möte som socialnämden ordnat för att vi skulle prata om framtidens äldreomsorg. Vi fick ge våra synpunker och önskemål. Så nu tänkte jag skriva lite om mina tankar om att bli gammal.

De flesta som kom till mötet var själva gamla och många vart besvikna på att mötet inte handlade om att göra en förändring nu. För det behövs en förändring redan nu.

Dom flesta jag känner ser fram emot att få gå i pension en vacker dag. Många har planer för hur man vill att sitt liv ska se ut när man har så mycket tid att göra det man vill. Men med pensionen kommer fler år på nacken och oddsen ökar för många sjukdommar. En vacker dag kanske man inte orkar med allt som man brukar. När orken och förmågan att klara sig själv minskar ökar oron. Kommer jag att få den hjälp jag behöver? Kommer jag klara av att bo där jag bor nu? Hur skulle mitt liv se ut om jag till slut hamnade på ett boende?

Frågorna är många och rör faktiskt alla. För dom flesta av oss hinner ju bli gamla och många hinner bli sjuka. Vill vi inte att våra liv ska spela roll ända tills de tar slut? Vill vi inte ha kvar vår livskvalité och känna oss trygga?

Vi måste sluta se alla äldre i vårat land som en kostnad och en belastning. Vi måste börja se individen och ta till vara på allt den har att ge. Om vi inte gör det så kommer själen att dö innan kroppen!



Här är en skön bild från omslaget till Jan Lundgrens bok. Jag tycker att den sammanfattar vad livet bör handla om under sina år som penisonär. FRIHET!

Demokratin har havererat här i Sverige sedan valet. Vi får fortfarande gå och lägga vår röst på det parti som vi tycker är bäst för Sveriges framtid. Men när rösterna är räknade så börjar spelet. Partier som lovat att arbeta tillsammans hoppar över till nästa lag utan hänsyn till varför de fått sina röster. Andra partier fryser man ut. Deras åsikter är inte välkommna trots att många lagt sin röst på just dem.

Vi väljare tror att vår röst räknas. Men så är det inte. Politikerna kör ett fult spel där de helt ogenerat kör över en stor del av väljarna. Vad vi tycker spelar ingen roll längre.

Jag är besviken på miljöpartiet här i Sundsvall. Hur kan man ändra riktning och börja arbeta med optionen flera veckor efter valet? Tänker dom inte alls på alla som röstade på dem just för att de tillhörde det röda blocket? Miljöpartiet verkar inte ha någon ryggrad, utan vänder kappan efter vinden. Ett beteende som inte borde få finnas inom politiken.

Ett annat beteende som inte borde får finnas inom politiken är att mobbas. Just nu pågår en vuxenmobbning av SD. De blir metodiskt utfrysna och man gör allt som står i sin makt för att SD ska bli utan makt. Är det vad man kallar för demokrati? Har inte alla som röstat rätt till sin åsikt?

När det gäller SD så tror jag inte att deras framgångar beror på att vi har så många främlingsfientliga rasister här i landet. Jag tror snarare att det är en protest mot andra partiers rädsla att diskutera frågorna kring invandrarpolitiken. Men varför är övriga politiker så rädda för att diskutera frågorna? Det är varken främlingsfientligt eller rasistiskt att diskutera dessa frågor. Det enda denna mobbing kommer att leda till är ytterligare röster till SD i nästa val.

Så alla ni politiker: Ska vi begrava vår demokrati för gott? Eller tänker ni sträcka på ryggen och arbeta för det viktigaste vi har här i landet?


Ska dessa lappar förlora sin betydelse?

" Everyday I fight a war against the mirror
I can't take the person starin' back at me
I'm a hazard to myself

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else "

Vaknade till en ny dag av självförakt mot min egen kropp, härligt värre, finns inget som känns bra när det känns så här, tack och lov är det inte en konstant och ihållande känlsa, den suddas ut lite eftersom, sen kommer den tillbaka som med en spark i nyllet, just nu ska jag bara vänta ut den här jobbiga känslan, tills dess får jag acceptera att tuttarna hamnat ner en våning och blivit mindre, huden blivit slapp, kängurupung där jag faktiskt skulle kunna skära upp den och stoppa ner en kängurubebis och låta den växa i trygghet där.. bläääääääääää

Usch, dagens ideal gör många förvirrade, inte konstigt att många går åt extrema håll för att hitta ett sätt att älska sin egen kropp....

Har nyss kommit hem från bio med Sis och yngsta mostern Ann-Cha och vi såg ju " I rymden finns inga känslor ", det är en underbar film, helt galet kär i den, en riktig må bra film över en kaotiskt verklighet, ska så köpa den när dne kommer ut på film, har stor lust att låsa in mig i en biosalong, sitta där och kolla på filmen om och om igen, för den gör att jag mår bra =) Rekomenderar den varmt!



Och efter denna film inser jag att även jag kan falla för "lammkött" *asg*
Skulle lätt kunna gifta mig med Martin Wallström trots att han inte är av den "äldre generationen", och hur bra är inte Bill Skarsgård då? sjuuuukt bra! Cecilia Forss har verkligen gjort stort intryck på mig, KUNG film om ni frågar mig...

Nu är det måndagsmys med familjen min ;) det blir varma mackor, skratt, kortspel och massa prat!
Ha en fin kväll!