Frida: Alla blir vi gamla

Hej pojkar och flickor!

I går var jag på ett möte som socialnämden ordnat för att vi skulle prata om framtidens äldreomsorg. Vi fick ge våra synpunker och önskemål. Så nu tänkte jag skriva lite om mina tankar om att bli gammal.

De flesta som kom till mötet var själva gamla och många vart besvikna på att mötet inte handlade om att göra en förändring nu. För det behövs en förändring redan nu.

Dom flesta jag känner ser fram emot att få gå i pension en vacker dag. Många har planer för hur man vill att sitt liv ska se ut när man har så mycket tid att göra det man vill. Men med pensionen kommer fler år på nacken och oddsen ökar för många sjukdommar. En vacker dag kanske man inte orkar med allt som man brukar. När orken och förmågan att klara sig själv minskar ökar oron. Kommer jag att få den hjälp jag behöver? Kommer jag klara av att bo där jag bor nu? Hur skulle mitt liv se ut om jag till slut hamnade på ett boende?

Frågorna är många och rör faktiskt alla. För dom flesta av oss hinner ju bli gamla och många hinner bli sjuka. Vill vi inte att våra liv ska spela roll ända tills de tar slut? Vill vi inte ha kvar vår livskvalité och känna oss trygga?

Vi måste sluta se alla äldre i vårat land som en kostnad och en belastning. Vi måste börja se individen och ta till vara på allt den har att ge. Om vi inte gör det så kommer själen att dö innan kroppen!



Här är en skön bild från omslaget till Jan Lundgrens bok. Jag tycker att den sammanfattar vad livet bör handla om under sina år som penisonär. FRIHET!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0