Michaela: You´re my sweetest downfall, I loved you first.....
Jag verkligen älskar låten "Samson" med Regina Spektor, lyssnar på den om och om igen, får en halvolycklig känsla, men det är samtidigt tröstande eller läkande på nåt sätt, musik kan göra så mycket för ens mående, denna låt gör mycket för mig.....
Jag är inte ensam men känner mig ensam, visst är det en skum känsla när man har fantastiska människor omkring sig? Kan vara höstmörkret? kan vara brist på kärlek? kan vara min hjärna som inte funkar som den ska?
Nu när jag kom hem efter en lång dag på jobbet fick jag en busig tanke i mitt knasiga huvudet och som ett direktstraff eller snarare ett bevis på ofokusering höll jag på att stupa i trappen, gick rätt bra men blev lite irriterad för att det måste sett så sjukt löjligt ut, är det så illa att jag inte kan tänka och gå i en trappa samtidigt?
Igår innan jobbet var jag ut och tog lite bilder, försökte njuta av lite solsken...
Skönt att fått tillbaka min kamera som varit i min kära systers händer ett bra tag, har saknat att kunna "föreviga" ett ögonblick, eller försöka skapa en känsla ur en bild...
Jag tror jag ska ge upp för ikväll, måste få några timmar sömn, har min andra delad tur imorgon, men får jobba med Maggie och Solstrålen så det kommer gå bra ändå =)
Godnatt! Glöm inte att dra tillbaka klockan 1 timme inatt eller ja gör det innan så kanske ni får sova gott istället =)
Synd att du känner dig ensam, sånt är jobbigt.
Du vet väl att vi är många som älskar dig och vill vara med dig... för så är det.
Men man vill ju inte tränga sig på för mycket, och känna sig alltför tjatig och på...
Puss och kram.
